En 5 dagars tur i en Morgan på engelska landsbygden

Du som länge drömt om att få äga en Morgan eller åtminstone få ha upplevt känslan av att ha kört en Morgan, läs det följande. Denna resa gjordes i sept 1996. Via tidningen Vi Bilägare och den danska resebyrån Skönne Rejser kunde detta arrangemang genomföras. Fyra helger i september fanns 6 st Morgan bilar(96-or) att hyra hos Wykehams, South Kensington för 6 st par. Efter att på torsdags kvällen ha sett den underbara musicalen Buddy Holly på Strands Theatre och ätit teatermiddag på La Boheme begav vi oss med spänd förväntan till Reece Mews, 6 Kendrick place i South Kensington – för att se om där fanns några Morgans väntande på oss.

Hos Morgan dealern Wykehams Limited
Fredag förmiddag vid 10-tiden styr vi våra steg in hos Morgan dealer Wykehams i den lilla gränden vid Reece Mews (som för övrigt betyder ombyggda stallängor). Där står de, en blå, en silver och inne i garaget skymtar vi en äkta racing green. Våra hjärtan börjar klappa, pulsen rusar upp och vi vill gå fram och ta på dem – för att se om de är verkliga. Efter diverse pappersbestyr för själva uthyrningen, försäkringar och deposition för självrisken(500£) – så får vi var sin nyckel i handen. En snabb instruktion om var de fåtaliga spakarna sitter och används till samt hur man fäller upp/ner suffletten hinns också med. Men vem har tid med sån´t, nu vill vi börja ratta våra Morgans.

 

På väg ut ur London
Första svängen ut genom gränden vållar lite initial problem, hur var det nu med vänstertrafik eller är gatan kanske enkelriktad, varför tutar de på oss, kanske bäst att köra åt vänster och ta en annan väg ut. Vi tar oss ner till Themsen och följer i princip sedan denna österut, viker av norrut tills vi stöter på M1-an. Därifrån blir det motorväg i ett antal mil – och det kan erkännas – det är inte på den typen av vägar som Morgans trivs bäst, men vi vet att smalare, kurvigare vägar kommer så småningom. Suffletten är förstås nere och läderluvorna på. Äventyret har börjat.

 

Vattenhål på vägen
På vår väg norrut passerar vi Cambridge och gör en snabbvisit där. Vid 17:30 tiden är vi framme vid första övernattningsstället – Congham Hall inte så långt från King´s Lynn, där Christine & Trevor Forecast tar emot oss med ett varmt välkomnande. På grusplanen står 2 nya Jaguar, en Mercedes cab, en BMW, en ljusblå Morgan samt våra 2 Morgans – en blå och en silver. Vi känner att vi hamnat rätt. Den ljusblå tillhör ett annat par som ingår i The Morgan Tour, flygledarparet Niclas & Marie. Efter att ha intagit en drink tillsammans, äter vi en deliciös trerättersmiddag i den ”aprikosterrakotta” färgade matsalen. Det luktar blommor & kryddor i hela huset, ty Christine driver också en Herbs Garden, som vi får tillfälle att botanisera i.

Morgan in front of Congham Hall

Norrut mot kusten
Nästa dag, lördag – beger vi oss först norrut mot kusten och följer den österut. Vi stannar till och spanar in ett gäng unga grabbar som windsurfar – det är bra vindar för det här. Men har man en Morgan som står och väntar, så lockar inte ens windsurfing… En äldre man frågar om vi är flygare från andra världskriget och just landat – när vi går på stranden i våra läderluvor. Vi följer den östra kusten öster om Norwich en bit söderut men viker av inåt landet strax söder om Lowestoft – för att undvika Ipswich. Stora städer är en annan sak som Morgans inte gillar. Det finns många trevliga små hus,Chestnut pubar,Pub equipment restauranger och affärer som tex ingressens gula hus i Burnham Market. Vi passerar genom ett område med många kanalbåtar och äter lunch vid The Rising Sun som ligger alldeles vid kanalen. Nästa gång hyr vi nog var sin gammal kanalbåt och tuffar runt på kanalerna….Vi passerar också ett flygmuseum med gamla amerikanska och engelska stridsplan som fin bakgrund till våra Morgans.

 

 

Morgan in front of Maison Talbooth

Andra övernattningen – Maison Talbooth
Med engelsk punktlighet anländer vi nästan exakt 17:30 alla tre ekipagen trots att vi valt olika vägar – till Maison Talbooth (som betyder ull-tull) i Dedham. Ett vackert gammalt rosa hus med en rund damm framför – och runt denna står återigen några Jaguar, en Rolls och våra Morgans. Det här känns bara bättre och bättre. Efter sedvanlig drink framför öppna brasan får vi skjuts ner till restaurangen som ligger ca 1 mile därifrån – nere vid en stilla flytande å. Det gamla ull-tullhuset är från 1500-talet. Vi tar en MacAllan Single Malt, väntar på att servitörerna skall veckla ut och lägga servetterna i våra knän (vi börjar lära oss rutinerna) och äter sen ”Chicken breasts filled with crabfish”. Desserten framgår av bild som dock inte kan återge den underbara smaken.

Att köra en högerstyrd Morgan
Att försöka beskriva hur det är att köra en äkta Morgan är egentligen fel – det måste upplevas. En känsla av svunnen tid sveper kring dina axlar när Du efter visst besvär krängt in alla lemmar innanför karossidorna och fått din lekamen på plats mellan ryggstöd och ratt – ingendera justerbar i någon ledd. Är man då 185 cm lång är det bara att acceptera körställningen. Växelspaken får man hantera med vänster hand men det lär man sig ganska snart däremot slår man på vindrutetorkarna, vilka äro 3 till antalet (men mycket små)- när man skall slå på körriktningsvisaren. Sittkomforten är bättre än väntat och även om värmen inte gör mycket väsen av sig så räcker den faktiskt till – dock inte om man kör för fort med suffletten nere – då blåser den bort(värmen alltså). Motorljudet är påtagligt men härligt. Det känns att hjulbasen är lång då man svänger och progressiv servo kan man inte stava till.

The Crew

Sussi Co-driver Bosse – Morgan driver PeA Morgan driver and photographer Karin Co-driver
Lite kort om besättningen i Morgan bilarna: Den mörkblå framförs av Bosse ”The Plumber”, här iförd full mundering. Han gillar att ta vänsterkrökar(-rör) på trean, bäst. Till sin hjälp som kartläsare har han Sussie, ”The Hairstylist”, här läsandes kartan över Kam-bridge!!. Hon gillar hårnålskurvor bäst och föredrar överliggande kam-axlar. The Silver Bullit framförs av PeA ”Skotten” som på grund av sin snålhet tar alla kurvor på två hjul för att inte slita på däcken. Han har likaledes god kartläsningsassistans av Karin här iförd läderluva på en av många pubar. Hon känner sig trygg igen när Morgan tagit Mark igen med alla fyra hjulen.

Single Track Roads
Precis som i Skottland finns här Single Track Roads, vägar så smala och kurviga så möten inte är att tänka på. Om de sedan omgärdas av 2 1/2 m höga häckar på båda sidor gör det inte saken bättre. Vi kör på ett sådant avsnitt och håller av ren självbevarelsedrift ca 20 miles när vi plötsligt möter en stor Range Rover i full fart, troligen 30-35 miles. Bilen bromsar hårt, kanar i gruset med snedställda framhjul och stannar slutligen 20 cm framför Skottens silverfärgade Morgan. Där räddades den själrisken på 500£ med knapp marginal. Damen som körde blev upprörd över att jag skakade på huvudet i sidled och hon menade på att hon bodde faktiskt i området och körde där varje dag – så det så. Ytterligare kommentarer känns onödiga… Andra vägar, inte fullt så smala, men kurviga och kuperade var rent djävulusiskt roliga att ratta en Morgan på – men det måste upplevas. Det är nu man blir en Morganeer. Try it!!

Sista övernattningen – French Horn

Från Maison Talbooth korsar vi East Anglia och har kört nästan rakt västerut för att sedan vika av söderut ner mot Reading. På vägen dit stannar vi till i Henley-on-Thames och tar en pint vid kanalen. Välbehållna framme vid French Horn, denna gång är vi först och ikväll skall vi sammanstråla alla 5 Morgan bilarna (en av de sex lämnade återbud i sista stund). Vi parkerar våra två Morgans i bredd på parkeringen, med nosarna i exakt linje – och hoppas att de efterföljande skall haka på. När vi senare på kvällen tittar ut – har så skett – så när som på Niclas & Maries ljusblå – som råkar stå 9 cm längre fram. Men synen av 5 Morgans i bredd på parkeringen utanför French Horn är oförglömlig. Our 5 Morgans at the French Horn parking Färgerna silver, mörkblå, ljust pastellblå, gräddgul och racing green. French Horn ligger mycket vackert vid Themsen och har en mycket vacker park. Här samlas vi alla 10 till en drink före maten, jag tror Niclas tar sin vanliga MacAllan. Vi utbyter erfarenheter och inmundigar sedan en ånyo fantastisk middag.

 

Här slutar vi vår berättelse om en underbar tur med en äkta Morgan på den engelska landsbygden. Om Ni vill uppleva något lite annorlunda och/eller har förkärlek för antingen gamla engelska bilar eller engelsk landsbygd – bör Ni pröva detta. Läs mer i Vi Bilägare nr 11 1996 samt nr 17 den 31okt 1996

Only for true Morganeers….  Morgan klubben MOG Sweden